TIBOUCHINA´S KENNEL

HISTORIA

Manchester Terriern eller Black and Tan Terriern som den ursprungligen kallades, är en Engelsk ras av mycket gammalt ursprung och dess hemland är England. Rasen nämndes i litteraturen första gången på 1400-talet, men det kan tänkas att den fanns redan för 3-4000 år sedan. Man har vid Nildalen på tidigt 1900-tal hittat mumier av hundar som starkt påminner om dagens Manchester Terrier. Många teorier om rasen har framlagts men det enda man tror sig veta säkert är att English White Terrier, Strävhårig Black and Tan Terrier och ytterligare någon liten ras hör till förfäderna. Manchester Terriern har inte i så ringa grad används till förädling i andra raser. Bl a slogs den in i Dobermann, för att mjuka upp lynnet och ge rasen mer elegans. Än idag präglas Dobermann väsentligt av detta inslag.

Dåtidens hundar var nyttohundar, användes tex. till rävsprängning och avelsurvalet skedde enligt överlevnadsprincipen. Resultatet blev att endast de starkaste och vitalaste kom att användas i aveln.

Under 1700-talet förädlades rasen från att ha varit en tämligen robust och oädel hund genom inkorsning av Whippet.
Under 1800-talet blev Manchester Terriern känd som framgångsrik råttkamper och gick en tid under namnet "Rått terrier". Då råttkamperna förbjöds användes hundarna till att utrota de råtthorder som var vanliga i forna dagars England. Under denna tid kuperades öronen för att förhindra att att hundarna blev bitna under råttjakterna.

I Engelska kennelklubbens första stambok (1859-74) kallades de Black and Tan Terrier. 72 hanar och 50 tikar fanns registrerade. Redan så tidigt som 1863 var utställningsintresset stort och rasen var på utställning uppdelad i tre klasser beroende på vikt. Namnet Manchester Terrier antogs när rasen delades upp i två raser. Den största varianten fick namnet Manchester Terrier för att de mest framgångsrika uppfödarna bodde i detta område. Den mindre varianten fick namnet Miniatyr Manchester Terrier, vilket den fick heta fram till 1960-talet. I området kring Birmingham lär det också funnits framgångsrika uppfödare inom rasen.

Rasens popularitet var stor, i synnerhet de mindre exemplaren. Uppfödningen var omfattande och exporter vanliga, framförallt till Amerika. Men så i slutet av 1800-talet infördes kuperingsförbud och rasens populäritet rasade. Det var ett hårt slag för Manchester Terriern. Att utformningen av rasstandarden dessutom ställde hårda krav på färgteckningen gjorde inte det hela lättare för uppfödarna. När sedan första världskriget började hade inte rasen återhämtat sig från populäritetsnedgången och antalet var starkt reducerat. När andra världskriget kom medförde det att rasen nästan dog ut. Vid krigets slut kände man till 5-11 rasrena exemplar i landet. Rasens anhängare arbetade vidare och förhindrade att den utrotades och 1955 hade antalet ökat så att kennelklubben delade ut challenge certifikat till rasen första gången sedan efter kriget.

Det var efter att Mrs Teague-Knight importerade två hundar fån USA som rasen verkligen började utvecklas. För varje år som går kan man se förbättringar i rastyp och temperament. Antalet registrerade och utställda hundar ökar hela tiden. Fram till första världskriget förekom rasen på nästan alla utställningar, för att sedan praktiskt taget helt och hållet försvinna ur ringarna.


MANCHESTER TERRIERN I SVERIGE

När det gäller rasen i Sverige kan nämnas att redan vid Svenska Kennel Klubbens första utställning i Göteborg 1891, återfann man i en underavdelning, under rubriken "lyxhundar" tre stycken Black and Tan Terrier (svartröda stod det för säkerhets skull tillagt i katalogen). Emellertid fick endast en av dem, tiken Lilly något pris och det var ett blygsamt tredje pris. Ägarnamnet som återfanns bakom Lilly var godsägare E.Hallin, Aspö Skövde. Det blev Hallin som främst svarade för att intresset för rasen i Sverige hölls vid liv i bortåt tjugo år framåt. Det första svenska förstapriset till rasen tog Hallin i Stockholm 1897 med hunden "Liten".

Året därpå stambokfördes hela nio Black and Tan Terrier - flera var dock danska. Vid utställningen i Stockholm 1900 prisbelönades nio hundar av rasen och i Göteborg ett år senare tolv stycken. Hallin fick där dessutom pris för "kollektion". I den stambok som SKK utgav 1902 återfanns 26 Black and Tan Terrier och därmed var kulmen nådd. Varje år fram till 1911 utställdes några av dessa särpräglade terriers, men under första världkriget försvann raset praktiskt taget helt.

Det skulle dröje ända fram till 1932 innan rasen kom tillbaka. Det var den framgångsrika dvärghundsuppfödaren fru Aina Rossander, Djursholm som gjorde ett energiskt försök att återuppliva rasen i Sverige. Hon importerade fyra Manchester Terrier från England, däriblan CH Livsey Nugget och CH Livsey Mona. Framgångarna lät inte vänta på sig. Tre champions utgick från fru Rossanders kennel under senare delen av 30-talet. Dessa var CH Toyhomes Black Lady Rosa, CH Toyhomes Black Bobby och CH Toyhomes Black Glady. Någon ytterligare uppfödare uppenbarade sig emellertid inte och då fru Rossander koncentrerade sig på dvärghundarna föll rasen åter i glömska. På svenska hundutställningar tycks den inte ha förekommit förens 1942.


SVENSK COMEBACK

1967 hände det emellertid något på Manchesterfronten i Sverige. Stig Bäckström, kennel Rose i Ueå, som tidigare enbart ägnat sig åt bostonterrier, importerade en tik som året innan gjort sensation på Cruft's genom att bli BIR, trots att hon bara gick i ungdomsklass. Det var Holländsk Ch Rosemarie. Efter emigrationen till Sverige har hon lämnat två kullar som enligt ägarens utsago visade sig lyckade: bl a blev en dotter, Rose Golden Girl, BIR på internationella utställningen i Stockholm 1968.

Stig Bäckströms nästa import var också en tik - denna gång från USA - Eaglespur Linnetstarre, vilken sedermera hunnit bli Nord Ch. Hon följdes något senare av ytterligare en USA-import, en hund av det kända Thunderstorms-blodet, nämligen High Jinks, som tyvärr på sin första utställning i Sverige rådade ut för en olyckshändelse som renderade honom en kronisk skada. Stig Bäckström hann dock inte uppleva rasens utveckling i Sverige, då han avled under senare delen av 70-talet.

Intresset för rasen hade dock vaknat hos Maine Olsson, kennel Farmaren, i Gävle och 1970 tog hon in en underbar tik både beträffande temperament och utseende; Kirkby Superan. Denna tik parades senare ett par gånger med E Merryman, med championatavkommor som resultat, bl a den kända Farmarens Super Flash. Maine Olsson sökte hanhundar i Sverige med kennel Rose härstamning, men resultatet var negativt. Återstod bara att importera och 1973 togs hanen Eaglespur O'Rory hem från England. Men lyckan blev kort, han avled i en olycka 1976 och återigen stod man med för kort avelsmaterial.

Maine Olsson lyckades nu få köpa hanen Eaglespur Black Friar 1976 samt en tik; Eaglespur Cobwebb, parad med Eaglespur Majesty innan hon lämnade England. Kullen föddes 1977 och ur den kullen behöll man Farmarens Black Penelope i kenneln.

En kullsyster till Penelope, INTUCH NORDUCH NV-79 Farmarens Black Pamela, gick till Kurt Bergström, kennel Björkstadens i Imeå. Återigen fanns det Manchesterterrier i Umeå. För att bredda sitt material tog Kurt B 1984 hem SUCH Eaglespur Merry Go Round från England. Ytterligare två importer från England kom till Kurt B 1995. En hane, SUCH FUCH Eaglespur Red Kite och en tik, Eaglespur Ring of Bells. Kurt B hade sin sista kull Manchesterterriervalpar år 2000.

1984 tog Ylv Hagman in tiken INTUCH NORDUCH Branandi Delightful och 1986 J.W-86 INTUCH NORDUCH Keyline Firemaster. Ylva H födde upp två kulla, men har nu upphört med Manchesterterrier.

På senare år har rasen fått ytterligare två entusiaster. Barbro Kronlund Tibouchina's kennel samt Monica Ölén Krüger Hammarhöjdens kennel. Barbro K har köpt in två tikar från Norge. SUCH All My Loving och SUCH NORDV-99 NUCH SV-00 Bam-Bam-Miss-Tan. Hon har även köpt en hane från Björkstadens kennel SUCH Björkstadens Lucifer Black samt en hane från Finland Kimblewick Quick Step.

Monica Ölén Krüger Hammarhöjdens kennel haar köpt två tikar från Tibouchina's kennel, SUCH Tibouchina's Black Blossom och Tibouchina's Dancing In The Sun. Monica Ö har även importerat en hane från England, Eaglespur Ready Steady Go.

Ulrika Hertzberg i Umeå planerar också att med sin tik SUCH Tibouchina's Cascade Kiss påbörja ett avelsarbete.

Nordens första Manchesterterrier Special ägde rum i Oslo den 4 juni 2000. Domare var Mrs Enid Teague Knight från England. President i Manchesterterrier klubben och även själv uppfödare av rasen. Med tanke på att det inte finns särskilt många Manchesterterrier i Norge och Sverige, ca 200st, så får man nog anse att 56 anmälningar var ett stort startfält procentuellt sett. Best In Show blev SV-99 NV-99 NORDUCH INTC KBHV-00 NORDV-00 Tibouchina's Any Way You Want Me.

Alla Manchesterrier som nu finns i Sverig härstammar från England, men engelsmännen har även i aveln använt sig av amerikanska hundar. Detta innebär att det nu i Sverige finns två rätt olika typer, båda dock helt korrekta, de med mycket amerikanskt blod samt den mer ursprungliga engelska typen. De amerikanska har korsats med vinthundar varför de har längre nos, smäckrare kropp, högre ansatta öron men även tyvärr ibland karprygg, som ej skall finnas Manchesterterrier.

Barbro Kronlund

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

06.07 | 22:15

Är också intresserad :)

...
19.06 | 00:19

Har ni några valpplaner nästa år?:)

...
05.06 | 22:11

Hej! Tiken på bilden finns väl inte kvar eller?
Mattias

...
31.05 | 19:47

Hejsan
Jag undrar över tiken du fått tillbaka ,,,
Finns den kvar o vad har den lille fått vara med om ??
M v h Jessica

...
Du gillar den här sidan